Free solo

Vad är free solo?

Free solo är klättring utan rep, sele och säkringar, på en höjd där ett fall inte går att överleva. Klättraren har med sig klätterskor och krita, ingenting annat. Det finns ingen marginal inbyggd i systemet, eftersom det inte finns något system.

Ordet beskriver alltså säkringen, inte svårigheten. En free solo-uppgång kan gå på en led som klättraren behärskar med stor marginal, och det är i regel så det går till. Det som skiljer free solo från all annan klättring är att konsekvensen av ett misstag är konstant, oavsett hur lätt leden är. Fler av orden i den här texten finns förklarade i vår ordlista för klättring.

Den här guiden förklarar vad free solo är och varför formen ser ut som den gör. Den är inte en instruktion, och Klätterskon rekommenderar inte free solo till någon.

Free solo är inte samma sak som free climbing

De två orden förväxlas hela tiden, också i svensk press.

Free climbing

Free climbing, eller fri klättring, betyder att du tar dig uppåt på berget med händer och fötter och använder repet enbart som skydd mot fall. Motsatsen är artificiell klättring, där du hänger i och tar dig upp med hjälp av utrustningen. Nästan all modern klättring är fri klättring, och nästan all fri klättring sker med rep. Lynn Hill, som 1993 gjorde den första fria uppgången av The Nose på El Capitan, är en av free climbings mest kända namn och har aldrig varit någon free solo-klättrare.

Rope solo

Rope solo betyder att du klättrar ensam men med ett självsäkringssystem, alltså med rep och en anordning som låser vid ett fall. Ensamheten är densamma, konsekvensen är inte det.

Bouldering och highball

Bouldering är också repfritt, men lågt, och under problemet ligger mattor. Gränsen blir suddig vid så kallade highballs, boulderproblem på sju till tio meter och uppåt, där mattorna inte längre tar hand om fallet på egen hand.

Deep water solo

Deep water solo är repfri klättring på en klippa som står i vattnet, där havet fångar fallet. Fallet är långt ifrån ofarligt, men det finns ett fall att ta.

Free solo är den enda av dem där varken rep, matta eller vatten finns under klättraren.

Free solo genom klätterhistorien

Free solo har funnits lika länge som klättring, men fick sin moderna form i Yosemite på 1970- och 1980-talet.

John Bachar (1957 till 2009) var den som mer än någon annan gjorde free solo till en egen disciplin. Han soloade leder som New Dimensions och The Gift, uppfann träningsredskapet Bachar ladder och var kompromisslös i sin syn på stil. Bachar omkom den 5 juli 2009 under free solo-klättring vid Dike Wall nära Mammoth Lakes i Kalifornien.

Peter Croft flyttade fram gränsen för hur långa leder som soloades. Han gjorde den första repfria uppgången av The Rostrum 1985 och länkade 1987 ihop Astroman och The Rostrum, båda i graden 5.11, på en och samma dag.

Alex Honnold free soloade Freerider på El Capitan den 3 juni 2017. Leden är 884 meter och graderad 5.13a, och uppgången tog tre timmar och 56 minuter. Det var den första repfria uppgången av en komplett led på El Capitan, och Honnold hade dessförinnan soloat bland annat Moonlight Buttress i Zion 2008 och Half Dome i Yosemite samma år.

Free Solo-filmen gjorde begreppet allmänt känt

Dokumentären Free Solo, regisserad av Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi för National Geographic, följde Honnolds förberedelser och själva uppgången. Filmen kom 2018 och vann Oscar för bästa dokumentärfilm 2019, plus en BAFTA. Det var där de flesta utanför klättervärlden mötte ordet free solo för första gången.

Filmen är också värd att se just för att den inte döljer problemet. Filmteamet diskuterar öppet vad det innebär att filma något där utgången kan bli att en vän dör framför kameran, och Honnold avbröt ett första försök i november 2016 när det inte kändes rätt.

Så förbereder sig de få som free solar

Det kortaste som finns att säga om tekniken är att den inte skiljer sig. Rörelserna är desamma som på en säkrad led. Skillnaden ligger i förberedelsen och i marginalerna.

Inför Freerider tillbringade Honnold över ett år med att klättra leden i rep, hundratals timmar sammanlagt, och memorerade rörelse för rörelse. Han förde anteckningar i spiralblock om varje sekvens, och övade kruxet, det avsnitt som kallas Boulder Problem och slutar i en sidledes spark mot motstående vägg, om och om igen tills det gick utan fall. Den släta plattan Freeblast fortsatte att kännas osäker ända in i slutfasen.

Mönstret går igen hos andra: leden ligger långt under klättrarens gräns, den är klättrad många gånger med rep, och klättraren vänder vid fuktig klippa, fel känsla eller dålig dagsform. Det är inte en metod som gör free solo säkert. Det är en metod som gör risken något mindre än den annars vore.

Riskerna med free solo går inte att räkna bort

Ett grepp som brister räcker. Austin Howell, en erfaren soloklättrare, föll cirka 25 meter på Shortoff Mountain i North Carolina den 30 juni 2019, sannolikt för att ett grepp gick av. Derek Hersey omkom i maj 1993 på Steck-Salathé på Sentinel Rock. Michael Reardon, som gjort över 150 förstauppgångar utan rep och utsågs till Adventurer of the Year av National Geographic 2005, sveptes ut i havet av en våg vid Valentia Island i Irland den 13 juli 2007 direkt efter att ha klättrat ner för en klippa.

Listan är inte slumpmässig. De flesta som omkommit under free solo var mycket erfarna, och det är själva poängen: erfarenhet minskar sannolikheten för ett misstag men ändrar ingenting i vad ett misstag kostar.

Därför lär inga klätterförbund ut free solo

Klätterutbildning bygger från första timmen på att någon annan håller i andra änden av repet. Grönt kort handlar om att säkra på topprep, rött kort om att säkra på led, och en klippkurs om ankare, omläggning och firning. Det finns ingen nivå i den stegen där repet plockas bort, och det finns ingen instruktör som kan ta ansvar för att lära ut något som saknar felmarginal.

Det finns alltså ingen nybörjarversion av free solo. Att gradvis klättra lite högre utan rep är inte en inlärningskurva, det är bara ökande fallhöjd.

Vad du gör i stället om free solo lockar

Lockelsen i free solo brukar handla om två saker: att klättra ensam, och att klättra utan att tänka på utrustning. Båda går att få på annat sätt.

• Bouldering ger repfri klättring där du kan gå till hallen ensam och bara klättra. Utomhus behöver du en crashpad och helst en kompis som spottar.
• Autobelay i klätterhallen låter dig klättra hela väggar utan säkringspartner. Kroken kopplas i selen och bromsar fallet.
• Rope solo är den tekniska lösningen på att leda utan partner. Den kräver egen utrustning, noggrannhet och erfarenhet av ledklättring, och lärs ut av instruktörer.
• Mental träning är det de flesta egentligen är ute efter. Att öva fall på topprep och sedan på led, att klättra leder som känns för svåra med rep i, och att lära dig stå kvar i obehaget bygger samma lugn som free solo påstås ge, utan konsekvensen.

Ett par klätterskor som sitter exakt och som du litar på gör mer för känslan av kontroll på väggen än något annat du kan köpa. Börja där.