En platta är en vägg som lutar inåt, så att du står ovanpå den snarare än hänger under den. På svenska säger många klättrare sva, och engelskans slab hörs lika ofta i hallen. Inomhus lutar plattor sällan mer än tio till femton grader från lodrätt.
Platta känns lätt på pappret, eftersom fötterna bär nästan hela vikten. I verkligheten är det den väggvinkel som flest starka klättrare tycker illa om, för styrka hjälper knappt. Här avgör balans, precision och tillit till friktionen.
Smearing är grundtekniken
Den grundläggande tekniken heter smearing: du har inget fotgrepp, utan sätter så mycket av framfotens sula som möjligt mot väggen och trycker rakt in.
Sänk hälen så att foten blir platt mot berget i stället för att stå på tåspetsen. Då deformeras gummit mot underlagets struktur och kontaktytan blir större. Friktionen håller så länge trycket pekar in i väggen, och det gör det bara om du står upprätt över fötterna.
Den vanligaste reflexen är att luta sig in mot väggen när det känns läskigt. Då pekar kraften nedåt längs väggen i stället för inåt, foten glider och du åker. Att hålla höften ut från väggen känns fel första gången men är hela nyckeln.
Så klättrar du platta bättre
Häng inte i händerna. Så fort du drar dig uppåt med armarna flyttas vikten bort från fötterna och friktionen minskar precis när du behöver den som mest. Använd händerna för balans och tryck uppåt med benen.
Rör dig lugnt och jämnt. Ett ryck flyttar tyngdpunkten och friktionen släpper direkt, och på platta finns inget marginal att ta igen sig på. Flytta tyngdpunkten över den nya foten innan du lyfter den gamla, inte samtidigt.
Titta på foten tills den är placerad, och flytta den inte sedan. Ett litet skav när du redan belastat foten är ofta det som gör att den släpper. Leta också efter ojämnheter i ytan: en knappt synlig knöl, en sprucken kant eller ett ruggigt parti ger mer friktion än en slät yta, och på riktigt berg är det ofta där rutten faktiskt går.
Skorna och huvudet
Klätterskor märks mer på platta än någon annanstans. En sula med ren gummiyta och en sko som inte är extremt nedåtböjd ger mest kontakt mot väggen. Borsta av sulan innan du går på, damm förstör friktionen, och torka av den mot byxbenet om du stått i sand.
Sist det som ingen teknikbeskrivning löser: platta handlar om att våga lita på foten. Fallen på platta är obehagliga eftersom du skrapar längs väggen i stället för att falla fritt, och rädslan gör att du lutar dig in mot berget, vilket är precis fel. Träna därför på lätta plattor tills du vet hur mycket som faktiskt håller. Det är enda sättet att bygga tilliten.
Vanliga frågor om platta
Varför glider fötterna på platta?
Nästan alltid för att du lutat dig in mot väggen. Då pekar kraften nedåt längs väggen i stället för in i den, och friktionen försvinner. Håll höften ut och vikten rakt över fötterna, så håller smearingen.
Är platta lättare än överhäng?
Inte nödvändigtvis. Platta kräver mindre styrka men mycket mer balans, precision och tillit till fötterna, och många starka klättrare presterar sämre där än i brant terräng. Det är en egen färdighet som måste tränas för sig.
Vilka klätterskor passar på platta?
En sko som är någorlunda styv och inte kraftigt nedåtböjd ger mest sula mot väggen och stöttar framfoten när du trycker. Mjuka, aggressiva skor är gjorda för branta väggar och ger sämre kontaktyta på lågt lutande berg.