Ett tak är ett överhäng som gått hela vägen: väggen lutar ut tills den är i stort sett vågrät, och du klättrar under den. Inomhus sitter tak ofta som en kort sektion mitt på ett problem, utomhus kan de vara flera meter djupa och utgöra hela ledens svårighet.
Fötterna krokar, de bär inte
I ett tak bär fötterna ingen vikt nedåt. Allt de kan göra är att haka fast, så tak klättras med krokar.
Hälkrok innebär att du lägger hälen över ett grepp och drar med baksidan av låret och sätesmuskulaturen. Det avlastar armarna rejält, och i ett tak är en bra hälkrok ofta skillnaden mellan att kunna släppa en hand och att inte kunna det.
Tåkrok innebär att ovansidan av foten hakas bakom ett grepp så att kroppen hålls kvar mot taket. Tåkroken hindrar benen från att svänga ner och är därför det som gör sekvensen möjlig snarare än det som driver den framåt.
Många takrörelser går bara att göra med båda samtidigt, ofta med en fot som krokar och en som trycker mot samma grepp från andra hållet. Klämkraften mellan fötterna håller då kroppen på plats medan händerna flyttas.
Bålen gör resten
Släpper kroppsspänningen svänger benen ner och du hänger i två armar, och därifrån är det svårt att komma tillbaka. Håll höften högt och nära taket, och tänk att magen ska vara vänd mot taket i stället för mot golvet.
Andas. Det låter trivialt, men i ett tak håller många andan genom hela sekvensen och tappar då både spänning och tid. Spänn bålen, andas ytligt och fortsätt röra dig.
Rörelserna i ett tak är ofta korta och täta. Långa drag kostar för mycket eftersom hela kroppsvikten hänger i den arm som är kvar, så det lönar sig att leta mellansteg även när ett grepp ser nåbart ut.
Utgången är det svåra
Det svåraste i ett tak är nästan alltid utgången, alltså övergången från vågrätt till lodrätt vid takets kant. Där byter kroppen riktning, greppen vetter plötsligt åt fel håll och fötterna måste upp över kanten innan armarna tar slut.
Tekniken som avgör är oftast att få en fot eller en häl över kanten innan du sträcker dig efter nästa grepp. Gör du det i fel ordning hänger du i armarna med benen kvar under taket, och då är rörelsen slut. Läs den sekvensen från marken, den avgör om du kommer igenom.
Utomhus döljer takets kant dessutom greppen ovanför. Det går sällan att se vad som finns där uppe, vilket är en av sakerna som gör tak läskiga att onsighta.
Belastning och upplägg
Tak sliter mycket på fingrar och axlar. Greppen belastas ofta i lägen där axeln är utsträckt och kroppen roterar, och det är en position kroppen tål sämre än ett rakt nedåtdrag. Värm upp axlarna, inte bara fingrarna, och räkna med korta försök med lång vila emellan.
I bouldering är taken tacksamma att jobba med just för att sekvenserna är korta. Du hinner många försök på ett pass, och rörelserna är tillräckligt specifika för att du ska märka framsteg från gång till gång.