Köpguide för klätterbyxor

Snitt och passform på klätterbyxor

Klätterbyxor ska sitta tajt nog att inget tyg hänger och drar, och löst nog att du kan stå kvar i ett högt steg utan att något stryper. Kan du inte dra upp knät mot bröstet i byxorna spelar tyg och fickor ingen roll.

Tre detaljer i snittet gör den skillnaden:

• Kil i grenen. En diamantformad tygbit insydd i grenen tar bort de korsande sömmarna och låter benen gå isär. Utan kil spänner tyget över höftböjarna i ett högt steg och i stämning mellan två väggar. Fanns det bara en sak att leta efter i ett par klätterbyxor vore det den här.
• Förböjda knän. Knäpartiet är sytt med en böj inbyggd, så byxan följer benet i stället för att dra när du sitter på huk eller drar upp foten.
• Justerbara benslut. Smala eller reglerbara ben håller tyget borta så att du ser klätterskorna och greppet du siktar på. Vida benslut skymmer sikten och fastnar i hälhak.

Linningen ska vara låg och mjuk, eftersom klätterselens midjebälte spänns rakt ovanpå den. Tjocka jeanslinningar, breda skärp och stora knappar hamnar i kläm och skaver efter en timme i selen. Resårlinning med invändigt snöre, eller ett integrerat bälte i mjukt band, är därför standard på byxor byggda för klättring.

Fickor som fungerar med klätterselen

Fickorna är det som oftast förstör en annars bra klätterbyxa. Selens midjebälte täcker bakfickorna och öppningen på vanliga framfickor, så det du lagt där blir antingen oåtkomligt eller tryckt mot höftbenet.

Leta efter snedskurna framfickor som går att nå ovanför eller vid sidan av bältet, eller en lårficka som hamnar nedanför midjebältet och bredvid benslingan. Dragkedja är värt mer än det låter: en telefon i en öppen ficka ramlar ur vid första hälhaket upp och ned.

Material i klätterbyxor

Nylon och polyester

Syntettyger är lätta, snabbtorkande och tål skav. Nylon är generellt starkare och mer nötningståligt än polyester, och sitter därför ofta i byxor byggda för klippa och alpin terräng. Polyester är billigare och ger en bra balans mellan hållbarhet, vikt och rörlighet. Att båda torkar snabbt räknas när du klättrar ute och vädret slår om.

Bomull och bomullsblandningar

Bomullstwill och canvas är fortfarande vanligt i klätterbyxor, och de klassiska modellerna i ekologisk bomull med kil i grenen sitter kvar i sortimentet av en anledning. Bomull andas bra, är mjukt mot huden och tål rivning väl i tät vävning. Nackdelen är att det suger vatten och torkar långsamt, vilket gör det till ett sämre val på fuktig klippa och i kyla. Blandningar med polyester eller nylon plus några procent elastan ger bomullskänslan med kortare torktid.

Elastan och stretch

Elastan, även kallat spandex eller lycra, är det som gör tyget elastiskt. De flesta klätterbyxor ligger på mellan 2 och 10 procent, och runt 4 till 8 procent brukar ge bäst kombination av töjning och återhämtning, alltså att byxan går tillbaka i form i stället för att bli utknäad. Låg elastanhalt kompenseras ofta med fyrvägsstretch i själva vävningen, så siffran ensam säger inte allt.

Hållbarhet kontra vikt och rörlighet

Klätterbyxor lever hårt. Inre lår, säte och knän nöts mot vägg, klippa och grepp varje pass, och det är där hålen kommer först. Förstärkningar på just de partierna är det billigaste sättet att förlänga livslängden.

Men hållbarhet kostar. Tjockare tyg och extra lager väger mer, töjer sig sämre och isolerar mer värme. I en varm klätterhall är det en verklig nackdel, inte en teoretisk. Väljer du klätterbyxor enbart efter slittålighet får du ofta ett plagg som drar i högsteg och får dig att svettas. Låt användningen avgöra: förstärkt och tätare vävt för klippa och sprickor, tunnare och stretchigare för plast.

Klätterbyxor för hallen och för klippan

Klätterbyxor för inomhusklättring

I hallen är temperaturen jämn och greppen är plast, så slitaget är betydligt mildare än ute. Optimera för rörlighet, låg vikt och andningsförmåga i stället för nötningstålighet. Tunna klätterbyxor med mycket stretch räcker långt, och många som bara bouldrar inomhus klarar sig utmärkt i ett enkelt par med kil i grenen.

Klätterbyxor för utomhusklättring

Ute behöver byxan tåla granitkanter, kvistar och att du sitter i grus. Här är nylon eller en tätvävd blandning med förstärkta knän och säte rätt val. Klättrar du vår och höst väger värme tyngre än vikt: ett något tjockare tyg som fortfarande andas gör att du håller värmen mellan försöken när det är tio grader och blåser. En DWR-behandling håller dagg och lätt duggregn borta, men behöver läggas om med tiden.

På långa dagar ute, till exempel ledklättring över flera replängder, har du samma byxa på dig i många timmar. Då väger fickornas placering och linningens komfort tyngre än på ett kort boulderpass.

Shorts eller långbyxor till klättring?

Shorts ventilerar bättre och är skönt i en varm hall, men de skyddar inte benen. Knäskav mot plastgrepp, skrapsår från granit och myggbett på klippan är verkliga argument för långbyxor så fort du klättrar ute. Shorts fungerar dessutom dåligt i sprickor och i stämning, där du pressar benen mot sten.

En rimlig uppdelning: shorts i hallen på sommaren och till varm sportklättring på slät klippa, långbyxor till allt annat. Ska ett par klara båda finns modeller med benslut som knäpps upp vid vaden.

Tvätt och skötsel av klätterbyxor

Så tvättar du klätterbyxorna

Tvätta klätterbyxorna när de är smutsiga eller luktar, inte rutinmässigt efter varje pass. Svett och kalk bryter ned tyget över tid, men för täta tvättar sliter också på elastanen. Följ alltid plaggets eget tvättråd, bomull och syntet tål olika saker.

Använd milt tvättmedel och hoppa över sköljmedel, som lägger sig i fibrerna och försämrar både andningsförmåga och en eventuell DWR-behandling. Lufttorka i stället för att torktumla, hög värme är det som snabbast tar knäcken på stretchen. Klätterbyxor som tappat sin vattenavvisning går att impregnera om.

Förvara klätterbyxorna torrt och mörkt. Direkt solljus bleker färgen, och en fuktig sportbag är en dålig plats för ett plagg som ska hålla flera säsonger.

När är det dags att byta klätterbyxor?

• Hål och genomskinliga partier. Ser du igenom tyget vid knä, säte eller inre lår är det bara en tidsfråga innan det spricker.
• Förlorad stretch. Känns byxorna stela, eller sitter knäna kvar utknäade när du reser dig, har elastanen gett upp.
• Trasiga sömmar och linning. Släpper sömmarna i grenen eller har resåren tappat spänsten sitter byxan inte längre still under selen.