Att flasha en led eller ett problem innebär att du klättrar den rent på första försöket, utan att falla eller hänga i utrustningen, men att du redan visste något om hur den går. Det är den avgörande skillnaden mot onsight.
Vad som räknas som beta
Beta räknas i alla former: du har sett en kompis klättra leden, någon har berättat var fötterna ska stå, du har tittat på en video, eller någon ropade ett tips medan du stod på marken. Så fort informationen nått dig är onsighten borta, men flashen står kvar så länge du klarar leden på första försöket.
Det som däremot inte räknas som beta är den information som finns öppet tillgänglig om leden: namnet, graden, längden och vilken typ av klättring det är. Att läsa en förare eller titta på topon förstör alltså inte en onsight, medan en bild på var händerna ska sitta i cruxet gör det.
Gränsen för vad som är ett försök är också viktig. Hänger du i startgreppen för att känna på dem, eller kliver du på väggen och kliver ner igen, då har du använt ditt försök. Att läsa problemet från marken hur länge du vill är däremot fritt.
Flash, onsight och redpoint
Tre begrepp i ordning efter hur mycket de kräver:
- Onsight. Rent på första försöket, utan någon information alls om hur leden klättras.
- Flash. Rent på första försöket, med beta.
- Redpoint. Rent efter att du övat på leden i flera försök.
Onsight räknas därför högst, flash näst högst, redpoint därefter. De flesta klättrar ett par grader lägre onsight än redpoint, och flashnivån hamnar någonstans emellan.
Så ökar du chansen att flasha
En flash avgörs i regel innan du kliver på. Läs problemet eller leden från marken och bestäm sekvensen i förväg, i stället för att lösa den hängande i en arm. Fråga efter beta på de delar du är osäker på, för när du ändå inte siktar på en onsight finns det ingen anledning att gissa.
Var noga med värmen. En flash har bara ett försök, så den ska ligga efter uppvärmningen men innan du är trött. Många missar sina flashförsök för att de sparat problemet till slutet av passet.
Och gå på med marginal. Ett flashförsök på något nära din gräns misslyckas oftast på en enda rörelse du inte hann läsa, medan ett problem en grad under går att lösa i farten.
Flash i bouldering
I bouldering är flash det vanligaste av de tre begreppen, eftersom problemen är korta och nästan alla ser någon annan klättra dem först. På bouldering inomhus är det snarast regel att du sett problemet klättras innan du provar det själv.
En praktisk konsekvens: vill du ha en chans på en onsight måste du be folk att låta bli att ge dig tips. Att skrika ut beta åt någon som inte bett om det har ett eget namn i klättervärlden, betaspray, och det är inte menat som beröm.
Vanliga frågor om flasha
Vad är skillnaden mellan flash och onsight?
Båda innebär rent på första försöket. Skillnaden är informationen: en onsight görs helt utan förhandskunskap om hur leden klättras, medan en flash görs med beta. Har du sett någon klättra leden eller fått tips är onsighten borta, men flashen finns kvar.
Räknas flashen om du provar startgreppen först?
Nej. Att hänga i startgreppen och testa dem räknas som ett försök, och då är både flash och onsight förbrukade. Du får däremot läsa problemet från marken och känna på greppen med fötterna på golvet.
Räknas det som flash om någon ropar beta medan du klättrar?
Ja, turen räknas fortfarande som flash så länge du klättrar rent på första försöket. Beta som kommer under klättringen tar bort en eventuell onsight men påverkar inte flashen.