Tradklättring: klättring med egna säkringar

Vad är tradklättring?

Tradklättring är ledklättring där du själv placerar säkringarna. I stället för att klippa en bult lirkar du in en kil eller en kamsäkring i en spricka, klipper repet i den och klättrar vidare. Andremannen plockar ut allt på väg upp, så replaget lämnar ingenting kvar.

Svenska Klätterförbundet drar gränsen vid säkringarna: består ledens säkringar helt av borrbultar är det en sportled, säkras den med kilar, kamsäkringar eller andra egenplacerade säkringar är det traditionell klättring. En led med både bultar och egna säkringar kallas mixad led och räknas fortfarande som trad. Förbundet använder också namnet naturligt säkrad klättring.

Den här guiden förklarar hur tradklättring fungerar. Den lär inte ut det. Att avgöra om en placering håller är en praktisk färdighet som byggs på klippa med en auktoriserad instruktör och sedan med erfarna klätterpartners, och ingen text ersätter det.

Tradklättring och sportklättring: vad skiljer dem åt?

Rörelserna uppför berget är desamma. Skillnaden ligger i allt som händer mellan rörelserna.

Praktiskt betyder det två saker. Dels väger racket flera kilo och hänger på selen medan du klättrar, dels kan två klättrare på samma led ha helt olika marginaler beroende på hur de säkrat. Därför klättrar de flesta trad tydligt under sin sportgräns, ofta flera hela grader. Det är ett rimligt val och inte feghet.

Utrustning för tradklättring: racket

Samlingen säkringar kallas rack. Utöver sele, hjälm, skor, repbroms och ett dynamiskt rep tillkommer följande.

Kilar

Kilen är en formad metallklump på vajer som kläms fast i en spricka som smalnar av nedåt. Inga rörliga delar, bara form och friktion. En komplett uppsättning ligger kring tio till tolv storlekar. Kilar plockas ut med en kilpetare.

Kamsäkringar och friends

En kamsäkring har fjädrande kammar på en axel. Du drar in kammarna, placerar säkringen och släpper, varpå kammarna pressas mot sprickans sidor, hårdare ju mer de belastas. De sitter där kilar inte fungerar, alltså i parallella och horisontella sprickor. Black Diamond beskriver ett standardrack som en av varje storlek från ungefär 0,2 till 3.

Slingor, karbiner och resten

Långa slingor är det som gör tradklättring hanterbar. Eftersom säkringarna sitter där sprickan tillåter och inte där leden går, vandrar repet i sicksack om du klipper allt kort. Black Diamond rekommenderar sex till åtta 60 cm-slingor med två karbiner vardera som startantal. Till det kommer några korta quickdraws, skruvkarbiner, klätterslingor i olika längder till standplatsen och en kilpetare.

Så bedöms en säkring vid tradklättring

En placering bedöms på fyra saker samtidigt: att storleken passar sprickan, att säkringen ligger i rätt riktning mot den kraft ett fall ger, att berget runt sprickan är helt och inte en lös flaga, och att den sitter tillräckligt djupt för att inte vandra ut när repet rör sig.

Det svåra är att en dålig placering ofta ser bra ut. En kil kan kännas stumt fastsatt och ändå lyfta ur när repet drar snett uppåt, och en kamsäkring i en spricka som vidgar sig utåt utvecklar hög sprängkraft mot sidorna. Därför sätter tradklättrare hellre en säkring för mycket än en för lite.

Sprickor klättras dessutom inifrån: du kilar in händer och fötter i själva sprickan i stället för att hålla i grepp på utsidan. Det är ofta det första som känns främmande för den som kommer från plastväggen.

Standplats och rephantering vid tradklättring

När förstemannen kommit upp bygger hon en standplats, ett ankare av flera säkringspunkter som jämviktas med slingor eller rep. På en tradled byggs den av kilar, kamsäkringar och slingor i det klippan råkar erbjuda, och poängen med flera punkter är att systemet ska hålla även om en punkt släpper.

Både du och din partner hänger i standplatsen samtidigt under omkopplingarna, och ett fall precis ovanför den ger höga krafter eftersom bara en kort bit rep är ute. Standplatsbygge på naturliga säkringar ingår därför i kurs och är ingenting att experimentera fram.

Gradering av tradleder i Sverige

I Sverige används en sifferskala där de lättaste lederna graderas runt 2 till 3 och de svåraste runt 9, med plus och minus för fingradering, till exempel 3+ eller 6-. Nybörjare klättrar vanligen leder i graderna 3 till 5, medan grad 6 och uppåt oftast kräver regelbunden klättring eller målmedveten träning. Franska 6a+ motsvarar ungefär svensk grad 6.

Sportleder har i praktiken gått över till den franska skalan, medan tradleder i svenska förare oftast bär svensk grad. Viktigare än skalan är vad graden inte säger: den beskriver hur svår klättringen är, aldrig hur bra leden går att säkra. En trea med gott om sprickor och en trea med tjugo meter mellan möjliga placeringar har samma siffra och helt olika konsekvens.

Var kan man tradklättra i Sverige?

Svensk klippa är trad i grunden, och granitens raka spricklinjer är själva anledningen till att utländska klättrare kommer hit.

• Bohuslän: omkring 1 450 leder på ett femtiotal klippor, och graniten lämpar sig ovanligt väl för kilar och kamsäkringar. Hallinden har 91 tradleder, en del på mer än en replängd.
• Kullaberg i Skåne: över 800 leder längs både nord- och sydkusten, huvudsakligen kilsäkrad klättring i grad 2 till 6.
• Häggsta i Huddinge: 131 tradleder, varav fler än trettio i 3- och 4-registret. Ovanligt bra för den som precis börjat leda på egna säkringar.
• Ågelsjön utanför Norrköping: 168 tradleder, med gott om leder i sexregistret.
• Utby utanför Göteborg: 114 tradleder med korta anmarscher.
• Ringkallen på Höga kusten: omkring 110 tradleder i graderna 4 till 7b på diabas, med lättsäkrade sprickor och firningsankare.

Kolla alltid Svenska Klätterförbundets accessdatabas före avfärd: parkering, häckande fåglar, markägarens önskemål och eventuella klätterstopp står per klippa.

Så lär du dig tradklättring

1. Gå grundkurs i klippklättring. Kursen tar oftast två hela dagar och lär dig fira, bygga ankare med naturliga säkringar och klättra som andreman i ett replag.
2. Klättra som andreman en säsong. Att plocka ut andras säkringar är den bästa skolan som finns. Du ser hundratals placeringar och känner direkt vilka som satt bra och vilka som föll ut i handen.
3. Gå fortsättningskursen. Den handlar om att leda på naturliga säkringar. Göteborgs Klätterklubb kör sin på två dagar och kräver minst en säsongs utomhusklättring plus förmåga att bygga topprepsankare på naturliga säkringar.
4. Börja leda långt under din nivå. Är du osäker på om du klarar leden säkert, rigga ett topprep på den först. Det rådet kommer från Klätterförbundet självt.
5. Skaffa en mentor och gå med i en klubb. Där finns partners, billigare kurser, lokal kunskap och en olycksfallsförsäkring som täcker klättring.
6. Lägg till kamraträddning. Alla leder längre än halva repets längd kan kräva att du evakuerar en skadad kamrat själv. Räddningskurs 1 täcker grunderna.

Det är inte lagstadgat i Sverige att en klätterinstruktör måste vara auktoriserad, så vem som helst får kalla sig instruktör. Kontrollera att din finns i förbundets lista över auktoriserade instruktörer.

Etik och rent klättrande

Fram till 1970-talet slogs bultjärn in i sprickorna och höggs ut igen, vilket förstörde klippan lite mer för varje repetition. När Yvon Chouinard och Tom Frost 1972 inledde sin utrustningskatalog med en uppmaning att sluta använda bultjärn, och i stället sålde kilar som kunde plockas ut utan att skada berget, fick idén namnet clean climbing. Det är principen hela trad vilar på: klättra leden, lämna den som du hittade den.

• Bulta inte en tradled. Svenska Klätterförbundet har en nationell bultpolicy, och områden som Bohuslän har dessutom en lokal policy från lokalklubben. Att en led känns dåligt säkrad är inte ditt skäl att borra i den.
• Ändra aldrig berget. Att hugga eller borra grepp, chipping, tar förbundet helt avstånd från, eftersom det förändrar klippan för all framtid.
• Spårlös färd. När du lämnar klippan ska det helst inte synas att du varit där.
• Lämna inte utrustning. Fastnar en kamsäkring är det frestande att gå ifrån den. Lägg hellre tio minuter på att få loss den.

En tradled räknas som gjord först när du ledklättrat den fallfritt utan att belasta säkringarna. Har du hängt i en kamsäkring och vilat har du inte gjort leden, och att vara ärlig med det hör till samma tänkande. Ordförrådet kring stil och säkring hittar du i vår klätterordlista, och vill du vidare till leder längre än ett rep fortsätter det i guiden till multipitch.