Deep water solo

Vad är deep water solo?

Deep water solo, oftast förkortat DWS, är repfri klättring på en klippa som står rakt i vattnet. Faller du landar du i havet. Det gör att du kan klättra på gränsen utan säkring, vilket är hela poängen med formen.

Rörelsemässigt ligger deep water solo nära bouldering: korta, hårda sekvenser på överhängande klippa, ingen utrustning utöver skor och krita. Skillnaden är höjden. Leder på Mallorca går upp till arton meter, och ett fall därifrån ner i vatten är ingen mjuk landning.

Därför kallas deep water solo för psicobloc

Psicobloc är det spanska namnet och betyder ungefär psykobouldering. Ordet kommer från Mallorca, där formen växte fram på kalkstensklipporna längs kusten. Miquel Riera brukar räknas som den som satte igång det hela: 1978 började han och hans kompisar klättra repfritt över vattnet vid Porto Pi i Palma, och under 1980-talet hittades områden som Cova del Diablo och Cala Varques.

Det engelska namnet deep water soloing slog igenom senare. Britterna Tim Emmett, Mike Robertson och Neil Gresham reste till Mallorca 2001 och spred formen vidare internationellt, och 2006 gjorde Chris Sharma den första uppgången av Es Pontàs, en 9a+ över havet som mer än något annat satte deep water solo på kartan.

I dag finns formen också inomhus och i tävlingsform, på byggda väggar som lutar ut över en bassäng.

Var klättras deep water solo?

Mallorca är hemmaplan för deep water solo

Mallorca har både historien och de hårdaste lederna. Cala Varques brukar pekas ut som nybörjarområdet: flera sektorer, måttliga höjder, lätta insteg och lugnt vatten. Porto Cristo, som också kallas Cova del Diablo, är där testbitarna sitter, med branta och hålförsedda väggar upp till arton meter. September och oktober räknas som bästa tiden, när vattnet fortfarande är varmt och klippan hunnit torka.

Deep water solo i Thailand

Kring Railay och Ton Sai i Krabi är deep water solo en etablerad dagstur. Guiderna kör ut med longtailbåt till kalkstenstornen i havet, turerna läggs kring högvatten för att maximera djupet, och skor och kritpåse ingår. Greppen är ofta blöta, det sitter havstulpaner under vattenlinjen och ingen håller kritan torr. Det är också det enklaste sättet att prova formen utan att själv behöva bedöma en klippa.

Deep water solo i Norden

I Norge finns riktig DWS-klättring på flera ställen längs kusten. Mest känd är Flatanger, där Thilo Schröter 2021 gjorde förstauppgången av Sjøslag, 8c, på klippan vid Hestøya.

I Sverige finns inga etablerade DWS-områden i någon omfattning. Klippor som står tillräckligt brant i tillräckligt djupt vatten är ovanliga här, och svenska klättrare möter därför oftast deep water solo på resa eller på tävlingsväggar över bassäng. Vill du klättra på svensk klippa är sportklättring den form som faktiskt finns nära dig.

Vad gör en klippa lämplig för deep water solo?

Tre saker avgör, och alla tre måste stämma samtidigt.

Djupet. Vattnet måste vara djupt hela vägen ut i fallzonen, inte bara vid klippfoten. Ju högre led, desto mer djup krävs, och höga fall kräver riktigt mycket vatten: Världsförbundet för höjdhopp räknar tretton till femton meters djup som säkert för hopp från tjugo meter. Fallzonen ligger dessutom längre ut än du tror på en överhängande led.

Tidvattnet. I Medelhavet är skillnaden liten, men i Thailand och i Storbritannien styr tidvattnet allt. Samma led kan vara fullt klättringsbar vid högvatten och livsfarlig några timmar senare. Kolla tidvattentabellen och planera passet efter den, inte efter när du har lust.

Det som ligger under ytan. Block, stenar, drivved och sandbankar syns inte uppifrån. Simma ut och känn efter innan någon klättrar, och gör om kontrollen om det stormat sedan sist. Ett fall ner på ett block strax under ytan ger benbrott i bästa fall.

Riskerna med deep water solo

Riskerna är inte borta bara för att vattnet är där. De flyttar bara.

• Landningen. De allvarliga skadorna vid deep water solo kommer nästan alltid av att kroppen träffar vattnet platt eller med huvudet först. Fötterna först, kroppen avslappnad, huvudet upp och armarna intill kroppen är den entydiga rekommendationen. Att titta ner under fallet får dig att tippa framåt.
• Att slå i på vägen ner. Faller du från en överhängande sektion kan du träffa klippan under dig innan du når vattnet.
• Kallt vatten. Plötslig nedkylning ger okontrollerad flämtning, snabb andning och i värsta fall hjärtrytmrubbningar. I nordiska vatten är detta en större fara än själva fallet.
• Ström och sjögång. Grov sjö gör landningen mjukare men uppstigningen mycket svårare. Ta reda på var du kan ta dig upp innan du klättrar, och räkna med att du är trött och kall när du ska göra det.
• Att klättra ensam. Någon ska se dig falla och kunna hjälpa till. Deep water solo utan sällskap är den enskilt sämsta idén i den här texten.

Spegelblankt insjövatten har högre ytspänning än krabb sjö, så en lugn sjö slår faktiskt hårdare än vågor. Det är inte den intuitiva ordningen.

Utrustning för deep water solo

Deep water solo kräver nästan ingenting, men det lilla som finns är värt att välja rätt.

• Klätterskor du inte är rädd om. Saltvatten, sand och blöt klippa förstör gummi och limning. Ta ett utgånget par och skölj dem i sötvatten efteråt.
• Krita, med lågt förväntningsvärde. Händerna blir blöta ändå. En påse på en flytande boj eller i båten är vanligt.
• Båt eller kajak. Många leder nås bara från vattnet, och en båt fungerar dessutom som vilplats och uppsamling. På Mallorca används ofta uppblåsbara gummibåtar för just det.
• Torr säck till telefon, nycklar och kläder.
• Hjälm förekommer, framförallt där klippan är lös eller där man firar sig ner till insteget. Den skyddar inte mot en dålig landning, men mot sten uppifrån.

Så börjar du med deep water solo

1. Börja guidat. En dagstur i Krabi eller en guide på Mallorca ger dig rätt klippa, rätt tidvatten och någon som redan vet var blocken ligger. Det är den överlägset rimligaste ingången.
2. Välj lågt först. Fyra till sex meter räcker gott för att lära dig hur en landning känns. Höjden kan vänta tills fallteknik och simning sitter.
3. Öva fallet medvetet. Hoppa några gånger från låg höjd innan du klättrar, så vet kroppen vad som väntar när du släpper ofrivilligt.
4. Kunna simma ordentligt. Inte bara flyta, utan simma i vågor, med blöta kläder och skor på fötterna.
5. Klättra aldrig ensam. Ha någon i vattnet eller i båten som ser dig, och bestäm uppstigningsvägen i förväg.

Lockar känslan av att klättra utan rep men inte resan, så läs vidare om free solo innan du tar några egna beslut. Deep water solo har ett fall att ta. Free solo har inget.