Kamratkontroll

Kamratkontroll är klättringens sista spärr mot slarvfel. Innan repet belastas går klättraren och säkringspersonen igenom varandras system, punkt för punkt, och först därefter säger man "säkring klar".

Vad kontrollen omfattar

I Svenska Klätterförbundets kursnormer beskrivs kontrollen som den bästa metoden att hitta slarvfel, och den går systematiskt från repände till repände: knuten och att den sitter i selens rätta öglor, selen på klättraren, repet rätt inlagt i repbromsen, att karbinen är låst och sitter i rätt ögla, selen på säkringspersonen, och stoppknut i repets ände. Ordningen spelar mindre roll än att den är densamma varje gång, eftersom en fast rutin är det som gör att inget hoppas över.

Därför fångar den de allvarligaste felen

Det som gör momentet viktigt är att de allvarligaste olyckorna sällan beror på att utrustning går sönder. De beror på att någon blev avbruten mitt i knuten, att repbromsen var felvänd eller att repet var för kort. Alla dessa fel är synliga för den som tittar. Utrustningen är dimensionerad med stora marginaler, medan den mänskliga delen av systemet inte har någon marginal alls.

När kontrollen ska göras

Kontrollen är ömsesidig och ska göras varje gång, även på lätta leder och även med en partner du klättrat med i tio år. Den görs om efter varje avbrott: en paus, ett byte av repbroms, en omknytning. Just avbrottet är det som skapar felet, eftersom en knut som aldrig blev färdig ser ut att vara färdig.

Rutinen är en del av grundkursen och de flesta hallar tar upp den redan vid introduktionen till topprepsklättring. Klättrar du med en ny partner är kamratkontrollen också det naturliga tillfället att se hur den andra faktiskt jobbar. Kontrollen är en backup i systemet, inte en formalitet, men den fångar bara de fel som går att se.