En ficka är ett grepp med hål i, och det är antalet fingrar som får plats som definierar den. En trefingersficka är för de flesta lika bekväm som en vanlig kant, en tvåfingersficka är märkbart tuffare och en mono, där bara ett finger får plats, hör till det hårdaste du kan be fingrarna om.
Fickor finns naturligt i kalksten och är vanliga på klippor i södra Europa. Inomhus formgjuts de i plast och dyker upp på svårare leder och problem, ofta i sektioner där sättaren vill tvinga fram ett bestämt handval.
Så tar du en ficka
Djupet avgör hur mycket du får ut av fickan. Får du ner fingrarna till andra leden håller greppet nästan som en kant, medan en grund ficka där bara fingertopparna kommer in fungerar mer som en liten crimp med väggar på sidorna.
Använd långfinger och ringfinger tillsammans när bara två får plats. Det paret är starkast för de flesta, eftersom fingrarna är ungefär lika långa och delar senstruktur, och belastningen fördelas därför jämnare än med pekfinger och långfinger.
Behöver du bara två fingrar i en trefingersficka, lägg resten av handen mot greppet ändå så att du får stöd och slipper låta de lediga fingrarna hänga spänt i luften. Håll dessutom fingrarna så raka fickan tillåter. Ett kraftigt böjt läge inne i ett trångt hål ökar belastningen på ringbanden utan att ge mer kraft.
Riktningen är det andra som avgör. En ficka går ofta bara att belasta i en enda riktning, och hamnar du snett under den vrids fingrarna i hålet. Ställ kroppen under fickan innan du belastar den, inte efteråt.
Därför är fickor skaderisken nummer ett
Belastningen är det som skiljer fickor från andra grepp. När bara två fingrar bär hela kroppsvikten fördelas kraften på hälften så många senskidor, och samtidigt hamnar de fingrar som hänger utanför fickan i ett läge som drar snett i handen.
Fingerskador på fickor är vanliga, och en mono är alltid en risk oavsett hur stark du är. I en mono är det enda belastade fingret dessutom utsträckt i förhållande till de andra, vilket spänner strukturerna mellan senorna i handflatan.
Två regler räcker långt. Dra statiskt: ett ryck i en ficka är betydligt hårdare mot fingret än samma ryck i en kant, eftersom kraften inte kan fördelas på fler fingrar. Och hoppa över monos helt de första åren, även när de ser enkla ut.
Fickor och nybörjare
Är du ny på bouldering finns det ingen anledning att jaga fickproblem. Fingrarnas senor anpassar sig långsammare än musklerna, så du blir stark nog att skada dig långt innan vävnaden hunnit med.
Vill du ändå klättra på fickor, gör det tidigt i passet, efter riktig uppvärmning och i små doser. Känns det ömt vid fingerbasen dagen efter är det en signal att dosen var för hög, inte att du behöver träna hårdare.
Vanliga frågor om ficka
Vilka fingrar ska du använda i en tvåfingersficka?
Långfinger och ringfinger tillsammans är starkast för de flesta. De är ungefär lika långa och delar senstruktur, så belastningen fördelas jämnare än om du använder pekfinger och långfinger.
Är monos farliga?
En mono belastar ett enda finger med hela kroppsvikten, samtidigt som de andra fingrarna hänger utanför i ett läge som drar snett. Det är den mest skadedrabbade greppformen i klättring, och den är inte värd risken de första åren.
Hur tränar du fickor utan att skada dig?
Långsamt och i liten dos. Fingrarnas senor och ringband anpassar sig långsammare än musklerna, så några få fickrörelser per pass med full uppvärmning ger mer än ett helt pass på fickproblem. Dra statiskt och avsluta i tid.