Dyno är kortformen av dynamisk rörelse. Du sjunker ned, laddar med benen och skjuter upp kroppen så att både händer och fötter lämnar väggen ett ögonblick innan du fångar greppet ovanför.
Så fungerar rörelsen
Det som avgör om en dyno går hem är sällan armstyrka. Ordningen är knän och fotleder först, sedan höften, sist armen. Pressa genom fötterna, led rörelsen med höften och släpp inte iväg handen mot målgreppet förrän benen är nära full sträckning. Fötterna ska stå någonstans mitt i knäts rörelseomfång, inte redan hopvikta eller redan sträckta, och ett fotgrepp något högre än det andra fungerar oftast bäst på längre hopp.
Titta på greppet. Ett vanligt sätt att missa helt är att kasta sig iväg utan att ha blicken på målet.
Sikta högre än du tror
Den vanliga beskrivningen är att du ska fånga greppet i dödpunkten, alltså i det ögonblick högst upp där kroppen varken stiger eller faller. Mätningarna pekar åt ett annat håll. I studien "Biomechanics of the Two-handed Dyno Technique for Sport Climbing" av Fuss och Niegl (2010) lyckades varje klättrare som siktade mer än två centimeter högre än greppet, medan de som träffade inom två centimeter från sin dödpunkt bara lyckades i 28 procent av försöken. Den som fick tag i greppet på väg nedåt missade varje gång.
Förklaringen är att kroppen fortfarande ska röra sig uppåt när handen når fram. Då landar du på greppet med lätt böjd arm och kan ta upp lasten, i stället för att hänga hela kroppsvikten i fingrarna på sträckt arm.
Olika typer av dynos
Alla dynos är inte hopp rakt uppåt. En sidledes dyno längs en vägg, ett litet dynamiskt ryck där bara en hand släpper, och en dubbeldyno där båda händerna flyttar samtidigt räknas alla hit. På enhandsdynos hjälper det att vrida höften åt samma håll som den ledande armen, eftersom det skjuter handen högre.
Vanligaste missförståndet är att dynon är en sista utväg för den som är för kort. Ofta är den tvärtom den billigaste lösningen, eftersom ett hopp kan ersätta tre hårda låsningar.
Så tränar du dyno
På väggen: sätt egna dynos med olika avstånd och fotlägen, inklusive obekväma som häl och sidoställda fötter, och träna både en och två händer. Ett bra första steg är att bara nudda målgreppet innan du går på att fånga det.
Utanför väggen är det benkraft och koordination som gäller, alltså knäböjshopp, utfallshopp och lådhopp. Och att kunna få tillbaka fötterna efter landningen är en egen färdighet: klättra ett lätt problem på brant vägg och släpp fötterna medvetet efter varje rörelse, för att sedan snappa tillbaka dem.
Landa säkert
Ett misslyckat dynoförsök innebär att du faller okontrollerat, ofta bakåt och med fötterna före. Ett halvhjärtat försök är dessutom farligare än ett helhjärtat, eftersom du varken når greppet eller har kontroll över fallet. Kolla mattan under dig, se till att ingen står i vägen, och tänk på att bouldering utomhus kräver att crashpaden ligger rätt. Spara de stora hoppen till när du är uppvärmd.
Vanliga frågor om dyno
Ska man fånga greppet i dödpunkten?
Nej, strax innan. I en biomekanisk studie av tvåhandsdynos av Fuss och Niegl (2010) fångade samtliga klättrare som siktade mer än två centimeter över greppet, medan de som träffade inom två centimeter från dödpunkten lyckades i 28 procent av försöken. De som fick tag i greppet på väg nedåt missade varje gång.
Hur tränar man dyno?
Sätt egna dynos på en brant vägg med olika fotlägen och avstånd, och börja kort innan du förlänger. Utanför väggen bygger knäböjshopp, utfallshopp och lådhopp benkraften. Ett bra grepp är också att först bara nudda målgreppet och sedan gå på att fånga det.
Är dynos farliga?
Den största risken är ett halvhjärtat försök. Går du inte in helt hamnar du ofta okontrollerat i mattan i stället för på greppet. Kolla underlaget, se till att ingen står i vägen, och spara de stora hoppen till när du är ordentligt uppvärmd.