Ordlista

Den fasta infästning i klippan eller väggen som hela säkringssystemet hänger i, byggd av flera säkringspunkter som binds ihop till en gemensam punkt.

En extra, oberoende säkerhet som tar över om det primära systemet sviktar, till exempel en friktionsknut under repbromsen vid firning eller en stoppknut i repänden.

Information om hur en led eller ett boulderproblem klättras: vilka grepp som används, i vilken ordning och med vilken teknik.

Klättring på låga väggar och stenblock utan rep och sele, där tjocka mattor fångar fallet. Lederna kallas problem.

Den vikbara skummadrass som läggs under ett boulderproblem för att ta emot fallet. Bärs på ryggen som en ryggsäck till och från blocket.

Ett litet grepp där bara fingertopparna får plats, ofta med böjda fingerleder och tummen låst över pekfingret.

Den svåraste passagen på en led eller ett boulderproblem, den som avgör vilken grad klättringen får.

Klättring utan rep över djupt vatten, där havet eller sjön under leden fångar fallet. Kallas också psicobloc.

Att vrida in knät nedåt och inåt över en fot så att höften kommer nära väggen och du når längre med motsatt arm.

En rörelse där du släpper väggen och hoppar till nästa grepp, för att avståndet är för långt för att nå statiskt.

Fallets längd delat med längden rep som finns ute för att ta upp det. Fallfaktorn säger mer om hur hårt fallet blir än vad antalet meter gör.

Ett hål i väggen eller berget där bara ett till tre fingrar får plats, i stället för hela handen.

Att klättra en led eller ett boulderproblem rent på första försöket, men med förhandsinformation om hur den ska klättras.

Den franska boulderskalan från Fontainebleau, som graderar boulderproblem med siffror och versala bokstäver, till exempel 6A+ och 7B.

Graderingsskalan för repleder som används i Sverige och Europa, skriven med siffra och gemen bokstav, till exempel 6a+ och 7b.

Att klättra en led helt ensam och utan rep, sele eller säkring, på höjd där ett fall är dödligt.

En mekanisk säkring med fjädrande kammar som pressas mot sprickans sidor när den belastas. Samlingsnamnet på svenska är kamsäkring.

Petzls hjälplåsande repbroms, där en kam klämmer fast repet när draget ökar. Ersätter inte bromshanden.

Att haka hälen över ett grepp eller en kant och dra med benet, i stället för att bara trycka nedåt med foten.

Ett stort grepp som du får hela handen om och kan hänga i med rak arm, så bra att det ofta går att vila i.

Magnesiumkarbonat som torkar händerna och förbättrar greppet. Finns som lös kalk, block, kritboll och flytande kalk.

Den ömsesidiga kontroll som klättrare och säkringsperson gör av varandras utrustning innan klättringen börjar, från knut och sele till repbroms och karbin.

Ett grepp eller fotsteg med en tydlig, rak kant att lägga fingertopparna eller skokanten på.

En metallögla med fjädrande grind som kopplar ihop delarna i klättersystemet. Klätterkarbiner är certifierade enligt EN 12275 och märkta med sin brottstyrka.

En passiv säkring av metall på vajer som kläms fast i en spricka som smalnar av nedåt. Kilar är grunden i varje traditionell klättrares säkringsuppsättning.

Byxor med stretch och snitt som klarar höga steg och fungerar under en klättersele.

Selen du knyter in repet i, med midjebälte, benslingor och en centralögla som säkringsdonet sitter i.

Skor med mjuk gummisula som ger grepp på små fotsteg. Sitter tightare än vanliga skor och delas in i neutrala, moderata och aggressiva.

Sydda band av nylon eller dyneema som används för att förlänga säkringar, bygga standplats och koppla ihop ankarpunkter.

Klättring där du tar med repet upp och klipper in det i säkringspunkter efter hand, i stället för att hänga i ett rep som redan sitter i toppen.

En karbin vars grind kan låsas, med skruv eller automatiskt vridlås, så att den inte kan öppnas av misstag. Används där systemet hänger på just den kopplingen.

Att ta sig upp på en hylla eller en boulderkant genom att trycka nedåt med händerna tills du får upp en fot.

Att få båda händerna, eller båda fötterna, på samma grepp. Oftast för att kunna flytta den ena vidare eller för att vila.

En led som är längre än ett rep och därför klättras i flera replängder, med en standplats mellan varje.

Momentet där repet flyttas över i ledens fasta ankare, så att klättraren kan sänkas ner och ingen egen utrustning lämnas kvar.

Att klättra en led rent på första försöket utan att ha sett någon annan klättra den eller fått veta hur den går.

Ett grepp som du nyper mellan tummen på ena sidan och fingrarna på den andra, i stället för att dra rakt nedåt på en kant.

En vägg som lutar inåt, alltså mindre brant än lodrätt, där tyngden bärs av fötterna och friktionen mot skosulan avgör.

En led eller ett boulderproblem som du jobbar på över flera försök eller flera dagar utan att ännu ha klättrat rent.

En friktionsknut av tunn reppslinga som greppar om klätterrepet när den belastas men går att skjuta längs repet när den är obelastad.

Två karbiner sammanbundna av en kort, sydd slinga. Den ena karbinen kopplas i bulten eller säkringen, den andra i repet.

Att klättra en led rent från start till topp efter att ha övat på den, utan att falla eller hänga i säkringarna.

Redskapet som säkringspersonen använder för att bromsa repet, låsa av ett fall och fira ner klättraren. Finns som tub och som hjälplåsande modell.

En etapp av en klätterled, från en standplats till nästa. Är leden längre än repet delas den upp i flera replängder.

Ett runt grepp utan kant, som du håller med hela handflatan och ren friktion i stället för att kroka fingrarna runt något.

Att trycka skosulan direkt mot berget eller väggen och stå på ren friktion, när det inte finns någon kant att stå på.

Ledklättring på leder med fasta bultar i berget, där du klipper in quickdraws i bultarna medan du klättrar uppåt.

Att stå bakom den som bouldrar och styra ett eventuellt fall, så att klättraren landar kontrollerat på crashpaden i stället för att slå huvudet eller vrida foten.

En spricka i berget som klättras genom att kila in händer och fötter i den, i stället för att hålla i grepp på utsidan.

Den punkt där replaget stannar mellan replängderna, ett ankare av flera säkringspunkter där du förankrar dig själv och säkrar din klätterpartner.

Att sätta fötterna mot varsin sida i ett hörn eller en spricka och klättra på mottrycket mellan benen. På svenska sägs ofta sprajsa eller stämma.

Arbetet med att hantera repet åt den som klättrar, så att ett fall stoppas. Ordet används också om själva utrustningen som placeras i klippan.

En enskild infästning mellan repet och klippan, antingen en fast borrbult eller en säkring som klättraren placerar själv under vägen.

En del av en led eller ett boulderproblem som går vågrätt ut från väggen, alltså det brantaste slaget av överhäng.

Att haka ovansidan av foten under ett grepp eller en kant och dra uppåt med tåsidan av skon.

Klättring där repet redan går genom en fast punkt i toppen av leden, så att du hänger i ett stramt rep direkt om du släpper.

Ledklättring där du själv placerar säkringarna, som kilar och kamkilar, i bergets sprickor och plockar loss dem igen efteråt.

En vägg eller klippa som lutar utåt förbi lodrätt, så att du hänger under det du klättrar på.