Till innehåll

Redpoint

Även: rödpunkt, rotpunkt, redpointa

Att klättra en led rent från start till topp efter att ha övat på den, utan att falla eller hänga i säkringarna.

Redpoint innebär att du klättrar leden från marken till ankaret utan att falla och utan att belasta repet eller säkringarna, efter att du först har övat på den. Antalet försök spelar ingen roll, och det gör heller inte hur många dagar du lagt på leden. Det som räknas är den avslutande turen: från start till topp, fallfritt, på led.

Var gränsen går

Gränsen är tydligare än många tror. Hänger du i en bult för att vila, drar du i en quickdraw eller tar du emot i repet, då räknas turen inte som redpoint. Att hänga och öva på det sättet heter hangdogging och är ett fullt normalt sätt att lära sig leden, men själva försöket är förbrukat.

Vilor räknas däremot så länge kroppen bär sig själv. En knäklämma, en hälkrok eller en position där du står stadigt på fötterna och skakar ut är fri klättring, oavsett hur bekväm den är. Det som avgör är om utrustningen tar vikt eller inte.

En besläktad term är pinkpoint, där quickdraws redan satt på plats när du klättrade. Skillnaden anses idag så liten att den sällan nämns, och de flesta kallar även det redpoint.

Så redpointar du en led

Vägen dit kallas att projektera, och en led du håller på med är ditt projekt. Arbetet följer ungefär samma mönster oavsett hur svår leden är.

  1. Lär dig rörelserna. Klättra leden med hängande vilor, lös varje sektion och hitta en sekvens som passar din kropp.
  2. Länka ihop bitarna. Klättra längre och längre delar utan att hänga, tills du kan gå från marken till cruxet och från cruxet till toppen.
  3. Bestäm vilorna. En redpointtur står och faller med var du återhämtar dig. Bestäm i förväg var du skakar ut och hur länge.
  4. Gå från marken. När länkningen sitter handlar det om kraft, timing och nerver snarare än om rörelser.

Räkna med få riktiga försök per dag. Två till fyra turer med ordentlig vila emellan ger mer än många trötta försök, som mest lär in dåliga rörelser.

Varifrån ordet kommer

Ordet kommer från tyskans rotpunkt. Kurt Albert började på 1970-talet i Frankenjura måla en röd punkt vid foten av leder som han klättrat helt fritt, utan att ta hjälp av utrustningen, och begreppet spred sig därifrån till resten av klättervärlden.

Vid den tiden var det vanligt att dra sig upp i bultar och krokar på svåra partier. Den röda punkten markerade alltså inte att leden var klättrad, utan att den var klättrad fritt, och det är den betydelsen som lever kvar i ordet i dag.

Redpoint är den vanligaste stilen på svåra leder inom sportklättring, helt enkelt för att en led nära din gräns sällan går att lösa på första försöket. De flesta klättrar flera grader högre redpoint än onsight, och skillnaden växer ju hårdare och mer rörelsespecifik leden är.

Vanliga frågor om redpoint

Vad räknas som en redpoint?

En tur från marken till ankaret utan fall och utan att du belastar repet, bultarna eller säkringarna. Antalet tidigare försök spelar ingen roll, och du får ha övat på leden hur mycket du vill innan.

Vad är hangdogging?

Att hänga i repet mellan försöken för att vila och öva enskilda rörelser. Det är ett helt normalt sätt att lära sig en led, men så fort du hängt i repet under en tur är den turen inte längre en redpoint.

Vad är skillnaden mellan redpoint och pinkpoint?

Pinkpoint innebär att quickdraws redan satt på plats när du klättrade, medan redpoint i strikt mening innebär att du klippte in dem själv under turen. Skillnaden anses idag så liten att de flesta kallar båda för redpoint.