Kalk och krita för klättring

Kalk och krita vid klättring är samma sak

Kalk och krita är två namn på samma produkt. Bakom båda orden finns magnesiumkarbonat, ett vitt pulver som suger upp fukt och torkar huden. Vi säger kalk genom hela den här guiden, men i produktnamnen har kritan fastnat: det heter kritpåse, kritboll och krithink oavsett vad du kallar innehållet.

Poängen med kalk är friktion. Svettiga fingertoppar glider på greppet, torra fingertoppar fastnar. Det gör att du orkar hålla längre på små grepp, och att du slipper den glidning mot greppet som river upp blåsor i huden. Kalk ersätter däremot ingen teknik: håller du hårdare än du behöver blir du trött oavsett hur mycket kalk du har på händerna.

Olika sorters kalk för klättring

Kalk säljs i fyra former. De skiljer sig mer i hur du doserar dem och hur mycket de dammar än i vad de faktiskt består av.

Lös kalk

Lös kalk är pulver i påse eller burk, och det är det du fyller kritpåsen med. Malningen skiljer sorterna åt: finmalen kalk lägger ett tjockt lager snabbt men kletar lätt igen greppen, medan grövre kalk med bitar i ger ett tunnare lager som du krossar i handen efter behov. Lös kalk är billigast per gram och den enda form du enkelt fyller på mitt i ett pass. Nackdelen är dammet, som är större än hos alla andra former.

Kalk i block

Block är samma kalk pressad till kakor som du krossar själv. Det blir billigt per gram, du styr själv hur finmalen kalken blir, och ett rent block innehåller inga tillsatser. Nackdelen är att du får göra jobbet, och att du går miste om de torkmedel som färdigmald kalk ofta är blandad med.

Kritboll

En kritboll är ett tygskal fyllt med kalk. Du knådar bollen i kritpåsen och får ut en jämn, tunn dos utan att ett moln av kalk följer med upp ur påsen. Kritbollen är den mest hänsynsfulla formen inomhus, och flera svenska klätterhallar tillåter bara kritboll och flytande kalk just för att lös kalk dammar ner hela lokalen. Det finns både påfyllningsbara bollar och engångsvarianter, och en påfyllningsbar boll blir i längden både billigare och mindre skräp.

Tips: du gör en kritboll själv av en tunn strumpa fylld med kalk och en knut i toppen. Är strumpan för tjock släpper den inte igenom någon kalk alls.

Flytande kalk

Flytande kalk är magnesiumkarbonat uppslammat i alkohol. Du gnider in den som handkräm, alkoholen avdunstar på några sekunder och kvar blir ett tunt lager kalk som sitter betydligt längre än pulver. Den dammar inte alls, är lätt att dosera och tar minst plats i ryggsäcken.

Två nackdelar. Alkoholen svider rejält om du har sprickor eller sår på fingrarna, och du kan inte fylla på mitt i en led eftersom flaskan står kvar på marken. Det gör flytande kalk bäst som grundlager under lös kalk, eller som enda kalk när du bouldrar och är nere på mattan mellan försöken. Vid topprepsklättring räcker den sällan hela vägen upp.

Kalk med tillsatser

Färdigmald kalk är sällan bara magnesiumkarbonat. Två tillsatser är värda att känna till:

• Torkmedel suger upp svett ännu hårdare. Har du händer som rinner är det en fördel, har du redan torr hud spricker fingertopparna snabbare. Metolius Super Chalk innehåller torkmedel, Friction Labs kalk gör det inte.
• Harts, även kallat kolofonium, finns i en del flytande kalk och gör lagret klibbigare. Det ökar greppkänslan, men polerar greppen över tid och är svårt att borsta bort. Därför förbjuder en del klätterhallar harts. Läs ingredienslistan om du klättrar där det är en fråga.

Kritpåse och krithink

Kritpåse

Kritpåsen är den lilla påsen du tar med dig upp på väggen. Den fästs antingen i ett eget midjebälte eller i en utrustningsslinga baktill på klätterselen, och sitter bäst mitt bak så att avståndet blir lika långt oavsett vilken hand du kalkar med. Nästan alla kritpåsar har en hållare för borste på sidan.

Titta på tre saker när du väljer kritpåse: att öppningen har en styv kant så att påsen håller sig öppen, att du kan öppna och stänga den med en hand, och att stängningen håller tätt. Dragsnöre är vanligast och billigast men läcker kalk i en full ryggsäck. Magnetstängning eller knäppning är tydligare och tätare, och värt de extra hundralapparna.

Krithink

En krithink är den stora, stående behållaren som står kvar på marken. Den är gjord för bouldering, där du kalkar mellan försöken i stället för mitt i en led, och rymmer betydligt mer kalk än en kritpåse. De flesta modeller har fickor för borstar, tejp och mobil, så hinken blir din bas vid mattan.

Så använder du kalk rätt

Kalk är den billigaste delen av utrustningen, och tillsammans med ett par klätterskor är det allt du behöver för att bouldra i hallen. Mer kalk är inte bättre kalk. Ett tjockt lager lägger sig som ett halt puder mellan finger och grepp, och när både handen och greppet är överkalkade tappar du greppkänslan helt. Ta en liten dos, gnid ut den över fingertopparna och de första fingerlederna, och slå av överskottet mot benet innan du går på. Kalka hellre ofta och lite än sällan och mycket.

Borsten är andra halvan av samma sak. Grepp som samlat kalk blir glatta, och en snabb borstning återställer friktionen bättre än mer kalk gör. Borsta i greppets riktning med ett eller två bestämda drag i stället för att skrubba fram och tillbaka, annars maler du in kalken djupare i strukturen. En liten borste i kritpåsen och en teleskopborste i väskan täcker det mesta.

Kalketikett inomhus och utomhus

I klätterhallen handlar det om luften. Kalkdamm hänger kvar i lokalen i timmar och andas in av alla som är där, och därför har många hallar regler om vilken kalk som är tillåten. Kiruna Klätterklubb skriver rakt ut att bara flytande krita och kritboll får användas, eftersom lös krita dammar och sprider sig i hallen, och fler svenska hallar går åt samma håll. Kolla hallens regler innan du dyker upp med en burk lös kalk, och slå aldrig av kalken från händerna mitt i lokalen.

Utomhus handlar det om klippan. Svenska Klätterförbundet är tydligt med att kalk är tillåtet, men att du ska tvätta bort den efteråt. Det gäller både lagren på greppen och de tickmarks du satt ut medan du jobbade på en led eller ett problem. Ta med borste, gå igenom klippan innan du lämnar den och lämna inga vita fläckar kvar. Samma vägledning säger att du inte får borsta bort mossa och lav, så håll borsten till kalken.

Utanför Sverige finns riktiga kalkförbud. I Garden of the Gods i Colorado är all kalk och alla kalkersättningar förbjudna oavsett färg, och i Arches nationalpark måste kalken ha ungefär samma färg som klippan, vilket i praktiken utesluter vit kalk. Färgad kalk säljs just för sådana områden. Ska du klättra på en ny klippa, i Sverige eller utomlands, ta reda på den lokala regeln först. I Sverige står den ofta i Klätterförbundets accessdatabas.

Hudvård när du klättrar med kalk

Kalk torkar huden, det är hela poängen med den, och därför behöver huden hjälp tillbaka. Tvätta händerna efter passet i stället för att låta kalken sitta kvar resten av dagen. Det är den enskilt största skillnaden för de flesta.

Fila ner vassa förhårdnader direkt efter passet, medan huden är mjuk och varm. Sikta på en jämn yta i stället för att fila bort valken helt: en förhårdnad som sticker upp är precis den som rivs loss i ett djupt grepp.

Smörj sedan in händerna på kvällen med en fet salva. Har du torr hud från början märker du dessutom skillnad på att välja en kalk utan torkmedel, eftersom fingertopparna spricker mindre.