En mantel är rörelsen där du går från att hänga under en kant till att stå ovanpå den. Du byter grepp mot handflata, pressar nedåt tills armen är sträckt, och får sedan upp en fot bredvid handen. Verbet är mantla: "jag kommer inte över manteln på toppen".
Ordet kommer från tidiga bergsbestigare som tog sig upp på klipphyllor som påminde om spiselkransen över en öppen spis, engelskans mantel. Därav också den äldre engelska stavningen, som ligger närmare den svenska formen än dagens mantle.
Så gör du en mantel
Rörelsen består av fyra delar, och ordningen kan behöva kastas om beroende på kanten.
Först ett högt fotsteg. Ju högre foten kommer, desto mindre behöver armarna göra. Ibland är det en tå på ett grepp under kanten, ibland en häl ute på själva kanten.
Sedan det inledande draget. Dra upp kroppen över kanten med armarna tills du står i en balanserad låsning där du kan flytta en hand utan att falla. Finns ett grepp ovanför kanten är det nu du tar det.
Därefter själva presset. Vänd den nedre handen till handflata och tryck. Vänd du handen inåt, med tummen mot marken, får du mer kraft ur axel och triceps i starten. Vänder du den utåt, med tummen upp längs sluttningen, är starten tyngre men slutläget bättre.
Sist kommer beslutet. En halvvägs mantel är sämre än ingen, eftersom du hamnar med tyngden över kanten utan att kunna backa. Bedöm konsekvensen först, och gå sedan in helhjärtat eller inte alls.
Därför känns manteln svår
Rörelsen känns igen från kanten på en simbassäng, och den är just därför lurig i klättring. Du trycker i stället för att dra, och det är en riktning kroppen sällan tränas i. Många som klättrar hårda överhäng står handfallna vid en enkel mantel.
Att den nästan aldrig sätts inomhus gör inte saken bättre. Hallar saknar ofta fristående block, och skaderisken gör mantlar impopulära bland problemsättare. För de flesta blir alltså toppningen utomhus det första riktiga mötet med tekniken.
Underlaget hjälper sällan. Kanten är vanligen rundad och sluttande, så det du pressar mot är friktion och inget annat.
Mantel på toppen av ett block
Manteln är ofta sista rörelsen på ett boulderproblem, och den delen står för en stor andel av alla missade sändningar. Lösningen är oftast en fot: en heel hook uppe bredvid handen, eller en tå som trampar på något högt, gör att du slipper pressa hela vikten med en arm.
Den står också för en stor andel av olyckorna. Du är högst upp, ostadig och vänd med ryggen mot mattan, och att falla med både händer och fötter över kanten är ett dåligt utgångsläge. Se till att madrasserna ligger rätt och att någon spottar innan du går på toppningen.
Vanliga frågor om mantel
Varför känns manteln så svår?
För att du trycker i stället för att dra, och det är en riktning kroppen sällan tränas i. Dessutom sätts mantlar sällan i hallar, eftersom de kräver fristående block och innebär en skaderisk. De flesta möter sin första riktiga mantel utomhus, på toppen av ett boulderproblem.
Hur får jag upp foten över kanten?
Genom att komma högre innan du vänder handen. Dra först, lås av i balans, och pressa sedan. En häl eller tå uppe över kanten gör att du slipper pressa hela kroppsvikten med en arm, och är den vanligaste lösningen på en mantel som känns omöjlig.
Hur ska handen vändas i en mantel?
Det finns två varianter. Vänder du handen inåt så att tummen pekar mot marken får du mest kraft ur axel och triceps i början av pressen. Vänder du den utåt med tummen uppåt är starten svagare, men läget blir bättre när tyngden väl är över kanten.