Ett överhäng är allt som lutar utåt förbi lodrätt. Rent geometriskt räcker en enda grad, men i praktiken pratar klättrare om överhäng först när väggen lutar fem till tio grader förbi lodrätt, och ju brantare den blir desto mer av kroppsvikten hamnar i armarna i stället för på fötterna.
Det gör att överhäng känns jobbigt på ett annat sätt än en lodrät vägg. På lodrätt tar fötterna vikten och fingrarna styr balansen. I ett överhäng drar tyngdkraften konstant ut dig från väggen, och det du kämpar emot är att fötterna ska slita sig.
Kroppsspänning håller kvar fötterna
Nyckeln är kroppsspänning. Spänner du bålen hålls fötterna kvar på greppen, och då kan benen fortfarande trycka. Släpper spänningen svänger höften ut, fötterna lossnar och hela vikten landar i fingrarna. Det är därför en brant sektion kan kännas omöjlig trots att greppen är stora: problemet sitter i bålen, inte i händerna.
Spänningen ska komma före rörelsen, inte efter. Dra in höften mot väggen och lås fötterna medan du fortfarande står stilla, och sträck dig sedan. Sträcker du först och spänner sedan hinner fötterna redan lossna.
Fotarbete i brant klättring
I ett överhäng kan fötterna inte bara trycka nedåt, de måste också dra dig inåt. Det är därför krokar är så centrala i brant klättring.
- Hälkrok. Hälen läggs över ett grepp och drar med baksidan av låret och sätesmuskulaturen. En bra hälkrok kan förvandla en tung position till nästan en vila, och den håller höften nära väggen så att du når längre.
- Tåkrok. Ovansidan av foten hakas bakom ett grepp eller en volym för att hålla kroppen kvar mot väggen. Tåkrokens främsta uppgift är att hindra fötterna från att svänga ut, och den sparar mycket kroppsspänning.
- Tryck och mothåll. Ofta jobbar två fötter mot varandra, en som trycker och en som krokar, och greppet hålls av klämkraften mellan dem.
Håll också fötterna aktiva mellan rörelserna. Ett lätt tryck mot fotgreppet under hela sekvensen kostar mindre än att sätta tillbaka fötterna varje gång de ramlat av.
Höftvridning och rak arm
Höftvridning är den andra stora vinsten. Vrider du in höften mot väggen och klättrar med ena sidan först kommer du längre med mindre kraft, eftersom armen som sträcker sig blir rak och axeln kommer närmare greppet. Samtidigt lägger du vikt på det ben som är under dig, och då bär benet en del av det som annars vore ren armstyrka.
Överhäng är också där du tröttnar snabbast. Leta efter rak arm och skaka ut så fort du har ett bra grepp, annars pumpar underarmarna av sig långt innan styrkan tar slut. En vila i ett överhäng kräver oftast att du hittar en position där fötterna bär, till exempel med en hälkrok eller med höften vriden så att ena benet kan trycka.
Från överhäng till tak
Ju brantare väggen blir, desto mer närmar sig tekniken den som används i tak, alltså vågräta sektioner. Skillnaden är gradvis snarare än skarp: vid runt fyrtio grader förbi lodrätt är det redan krokarna och bålen som avgör, medan fotstegen mest är något att trycka ifrån.
I bouldering sitter de brantaste väggarna ofta samlade i en sektion, och det är där de flesta problem över 6B finns. Vill du bli bättre på brant klättring är det den enklaste träningen som finns: klättra många lätta problem i den sektionen i stället för få svåra, och lägg märke till när fötterna lossnar.